Efter en trevlig seglats från Porthamn med momumentala men momentana 8,1 knop på loggen anlände vi på måndag kväll till Örö. Vi blev omedelbart utskällda av grannbåtens lapphund, the gift that kept on giving... varenda gång nån rörde på sej, åstadkom ett ljud eller tänkte en tanke, upphov grannbåtens mastodont sin enorma stämma så att plomberna skallrade, till ackompanjemamg av sin husses kompakta tystnad.
Örö har nyligen öppnats för allmänheten efter att i många år fungerat som Finlands huvudsakliga producent av paramilitära palindrom och sär skrivningar.
Vi kommer nog att återvända, men just nu har vi tagit natthamn i en liten vik där vi har ett halvtaskugtt skydd från vinden, som har pustat på med uop till 19 m/s idag. Så pass blåste det att 4 ryttare gick åt fanders när vi tog ner seglet och dessutom revs en ryttarögla(?)ur seglet. Bra är det att jag har segelsömnadsgrejer med. Mindre bra är det att jag vet lika mycket om segelsömnad som jag vet om hjärnkirurgi. Men, som jag brukar konstatera vid svårare hjärnoperationer: Tii å kråta bara, he som rei e reto vaal int na värr...
Snart är det midsommar, det märker man på att det är plusgrader ute med en wind chill - faktor på hejkomåhjälpmej. I våra midsommarplaner ingår att handla mat så att kottarna strittar i butiken i Barösund, hitta nån liten, skyddad vik att gömma oss i och sedan hissa pestflagg så att vi får sjunga karaoke i fred.
Upodatering: Tack vare väckning klockan 06 kom vi iväg innan vinden vaknade och gick följaktligen på grund endast en gång innan vi hade fått upp ankaret. 50 % av våra två Bergskilar blev kvar. För närvarande ligger vi i en besökshamn vid Barösund som är mera skyddad än den sista breidkäftagroodon i Amazonas.

No comments:
Post a Comment