Som gammal studerande vid KopieringsTekniska Fakultetet såg jag till att ha kopior av alla tänkbara dokument innan vi vågade oss över på Ryska Federationens vattenområde.
I själva verket höll vi på att ta en vända över till ryssarna redan innan vi klarerade ut från Finland, eftersom vi lovade upp i vind för att ta ner storseglet på väg in till Santio, och gränsen ligger *nära*..!
Vi klarade oss dock ifrån en internationell incident med några meter till godo och efter att en jättehjälpsam sjöbevakare klarerade ut oss, gick vi till kojs.
Väckning 05.00 är ju aldrig riktigt kul, men vi kom i alla fall iväg på utsatt tid. När vi hade korsat gränsen (Tom styrde), anropade ryska kustbevakningen oss för att kolla vilka vi var och att vi hade en fungerande VHF-radio: "Soo*skraap Ood*skraap* *skraap* *glupp*!"
Enligt vår kustbevakare lönar det sej att svara på anropet, enär Veli Venäläinen annars interceptar med en 30-meters patrullbåt som går i förti knop och som gör såna vågor att de som inte svarar på anropet, lär lära sej med första gången... :)
Bilder blir det tyvärr inte denna gång, eftersom man inte får fotografera i gränsområdet. Bilderna jag inte tog skulle jag således ha sparat till det egna fotoalbumet.
Vackert var det ändå hos grannen, även om de inte tar så allvarligt på det här med sjömärken. Dock hoppas jag att det finns ett grannare Viborg bakom kröken nånstans, ty det som syntes från havet var en blandning av skrotupplag och lyxvillor. Mycket surrealistiskt och industrial punkish...
I övrigt var stränderna fyllda med skog, stenar, badande barnfamiljer och andra ting som ytterligare förstärkte min åsikt om att gränser är ett artificiellt påhitt.
Precis som gränszoner.


No comments:
Post a Comment