Sunday, 28 June 2015

From Lappeenranta with love

Du vet väl vad som händer om nan apelar en countryskiva baklänges? Då går texten "He gkt his dog back, he got his wife back, he got his job back" osv.

Vi fick vår vovve tillbaka från våra nya vänner igår kväll, jag lyckades fixa motorns trilskande kylning och imorron ska jag hämta vår nya vattenvärmare så allt är ok ober here. Regnskurarna avlöser varann, men som seglare har man ju kläder för sånt.

Det är europeisk marknad i stan, med massor av godsaker och påträngande Fortum-fejssare som vill ha mej som kund. Like I have a choice...

Det blir igen 2 nätter i samma hamn, men här finns nog att titta på så det räcker.

Savumuikkuvåffla. Only in Villmanstrand... ;)

Hugh Jackmans pulju

...och plötsligt fann jag mej inträngd i ett tält med 20 damer som alla prövade tunikor så att kottarna stritta'...

Friday, 26 June 2015

"Please, Sir, can you spell the name of your boat!"

Som gammal studerande vid KopieringsTekniska Fakultetet såg jag till att ha kopior av alla tänkbara dokument innan vi vågade oss över på Ryska Federationens vattenområde.
I själva verket höll vi på att ta en vända över till ryssarna redan innan vi klarerade ut från Finland, eftersom vi lovade upp i vind för att ta ner storseglet på väg in till Santio, och gränsen ligger *nära*..!
Vi klarade oss dock ifrån en internationell incident med några meter till godo och efter att en jättehjälpsam sjöbevakare klarerade ut oss, gick vi till kojs.
Väckning 05.00 är ju aldrig riktigt kul, men vi kom i alla fall iväg på utsatt tid. När vi hade korsat gränsen (Tom styrde), anropade ryska kustbevakningen oss för att kolla vilka vi var och att vi hade en fungerande VHF-radio: "Soo*skraap Ood*skraap* *skraap* *glupp*!"

Enligt vår kustbevakare lönar det sej att svara på anropet, enär Veli Venäläinen annars interceptar med en 30-meters patrullbåt som går i förti knop och som gör såna vågor att de som inte svarar på anropet, lär lära sej med första gången... :)

Bilder blir det tyvärr inte denna gång, eftersom man inte får fotografera i gränsområdet. Bilderna jag inte tog skulle jag således ha sparat till det egna fotoalbumet.

Vackert var det ändå hos grannen, även om de inte tar så allvarligt på det här med sjömärken. Dock hoppas jag att det finns ett grannare Viborg bakom kröken nånstans, ty det som syntes från havet var en blandning av skrotupplag och lyxvillor. Mycket surrealistiskt och industrial punkish...
I övrigt var stränderna fyllda med skog, stenar, badande barnfamiljer och andra ting som ytterligare förstärkte min åsikt om att gränser är ett artificiellt påhitt.
Precis som gränszoner.


Thursday, 25 June 2015

Multikulti i Öhrnböle

Kotka består av en blandning av jättevackra parker, statyer, vackra hus  och, enligt Tom, vissa som områden som "ser ut som i Detroit".


Inte som i Detroit



Merikeskus Vellamo, som erbjöds åt Kotkaborna som svarade "Avot!" och fick det, samt till Åboborna, som svarade "Jaa tännevvai?" och inte fick det, var en fin upplevelse, för där spöade jag Carola å det gruvligaste i "sänka skepp".

Tom, meet Museum! Museum, meet Tom!

I går kväll gick vi på konsert med medeltida sång, uppförd av Kotka medeltidssällskap eller nåt sånt. Konserten uppfördes från en utomhusscen vid en park nära gästhamnen. Där hoppade man backhoppning i en urusel hoppbacke ända fram till sextiotalet, när den barmhärtigt ruttnade bort, till allmänhetens blandade förtjusning. Backhoppning var nämligen Kotkas största sportgren under många år, trots att backhopparna ofta drattade omkull i den lonstiga backen, aldrig hoppade längre än 30 meter och dessutom ofta fick landa på flödvattentäckt is.

Musiken var kul att lyssna på, fast de Medeltida Tanterna som parkerade sej bredvid oss med lätthet överröstade sångarna, trots PA-anläggning.
"-Mitä se sanoi, joko ne lopettaa, emmää kuullut mitä  se sanoi!" sa tanten. Nä, undra på, det.

"gaudete, gaudete rajraj"

"KAACKEL-KACKEL ÖVERRÖSTA HEKOHEKO  KACKEL!!"

"Kilinkolin!"



Nu gungar vi vidare österut i jakt på sommaren. Over and out för denna gång

Tuesday, 23 June 2015

Skäribåoan

"Morjens!" ekade det i hamnen i Sveaborg, och än en gång ville en båtgranne veta varifrån namnet på vår båt härstammar.

Det var alltså min salig mor som på sitt omisskännliga sätt uttryckte sin tveksamma glädje över att min familj hade blivit med båt "-Voi Sööta Öödi, huru ska du hinn me he nu å?!"


Eftersom varken båtgrannarna eller vi uppvisade nån större blyghet, blev vi snart bekanta, och i natt sov vi vid deras brygga i Pellinge, köpte massor av god fisk och badade i en härlig bastu.

Så öppna och inbjudande människor hittar man inte ofta, utom i grannbåten vid Pellinge, då.

Den, i sin tur, beboddes av en familj med massor av hundar och barn (alla var inte med i båten). Eftersom varken de eller vi uppvisade nån större blyghet (börjar vi se ett mönster här?), blev vi snart bekanta, och nu är båda båtarna på väg till Kotka där vi kommer att vänta ut ytterligare en dag med regn och hård vind. Där ska vår skeppshund Tomitza också få bekanta sej lite närmare med familjen, för de lovade att ta hand om Tomitza medan vi åker en sväng till Ryssland!

De vill inte ens ha nån ersättning för besväret så jag kom överens med dem att vi sätter in en slant på kontot till www.fightingforlives.org istället. Annetaan hyvän kiertää!

Konstigt ställe, Finland. Persuna och deras småaktiga värderingar ångvältar sej fram genom landet som finska vogoner, men vi träffar bara varma, goa och människovänliga människor! Kanske därför att de vi har träffat är skäribåoan och vana att ta hand om varandra lite extra?


Och Sveaborg, då? Där kom vi in i tjocka,fick den sista platsen, benämnd "Ison veneen paikka" ;) och kunde konstatera att en dag inte räcker nånstans alls för att bekanta sej med allt som finns där.

På kvällspromenad med vovven förirrade vi oss t.ex. in på nåt privat båtvarv, där en dam vänligt nickade till oss genom ett litet fönster i en liten kontorsbyggnad. Inget snack om att vi inte hade nåt där att göra eller så :)

Dimman rullar in från hafvet

Nån borde rädda den här lilla skönheten från förgängelsen!



Ett offer för Nokia

Flytande port till Sveaborgs torrdocka...

...där t.ex. det här fartyget kan få lite TLC

Thursday, 18 June 2015

Fem bröd och två fiskar

I min ungdom åkte vi ibland ut till hamnen i min hemstad för att köpa tobak och ryskt smuggelbrännvin av besättningen på utländska båtar. Jag tycker fortfarande att det är kul att preja fartyg för att göra affärer med dem, och i Barösund fick jag det perfekta tillfället att bejaka min pampesitet. Jag lyckades tråka 3 kassar mat åt besättningen på en passerande tanker innan kaptenen drog igång brandsprutan för att mota bort oss. Tänk att få känna sej så ung igen! :)

Den utsvultna besättningen på tankfartyget försökte ta sej iland simmande, men blev prompt upplockade igen
Fars hantering av smuggelgods går i arv hos sonen medan mor spänt håller utkik efter eventuella kustbevakare
"Far åt pipsvängen, nedrans nasare!" uppmanade kaptenen oss medan han hotande  sneglade på fartygets brandspruta


Förföljda av fartyget tog vi oss snabbt in på grundare vatten dit hon inte kunde föja efter. Det tricket har jag lärt mej av min farfar som var tullare i Jakobstad
Den mängden vatten kunde ha förstört min frilla på en sekund blankt. Nå, slutet gott, allting gott
Fotnot: Fartyget heter Tankos och min fryy Carolas brorsa är kapten på skutan. De hjälpte mej att göra en koll av vår VHF-radio inför vår färd genom Saimaa kanal. De passade också på att hålla en räddningsövning i Barösund, samtidigt som vi förde över ett par kassar bröd och piimää från butikken i Barösund.
Miin svåger har alltså stööran båt än tiin svåger. Han ser nog oftast till att besättningen får tillräckligt med mat ;)

Tuesday, 16 June 2015

Svisch

Efter en trevlig seglats från Porthamn med momumentala men momentana 8,1 knop på loggen anlände vi på måndag kväll till Örö. Vi blev omedelbart utskällda av grannbåtens lapphund, the gift that kept on giving... varenda gång nån rörde på sej, åstadkom ett ljud eller tänkte en tanke, upphov grannbåtens mastodont sin enorma stämma så att plomberna skallrade, till ackompanjemamg av sin husses kompakta tystnad.

Örö har nyligen öppnats för allmänheten efter att i många år fungerat som Finlands huvudsakliga producent av paramilitära palindrom och sär skrivningar.



Vi kommer nog att återvända, men just nu har vi tagit natthamn i en liten vik där vi har ett halvtaskugtt skydd från vinden, som har pustat på med uop till 19 m/s idag. Så pass blåste det att 4 ryttare gick åt fanders när vi tog ner seglet och dessutom revs en ryttarögla(?)ur seglet. Bra är det att jag har segelsömnadsgrejer med. Mindre bra är det att jag vet lika mycket om segelsömnad som jag vet om hjärnkirurgi. Men, som jag brukar konstatera vid svårare hjärnoperationer: Tii å kråta bara, he som rei e reto vaal int na värr...

Snart är det midsommar, det märker man på att det är plusgrader ute med en wind chill - faktor på hejkomåhjälpmej. I våra midsommarplaner ingår att handla mat så att kottarna strittar i butiken i Barösund, hitta nån liten, skyddad vik att gömma oss i och sedan hissa pestflagg så att vi får sjunga karaoke i fred.

Upodatering: Tack vare väckning klockan 06 kom vi iväg innan vinden vaknade och gick följaktligen på grund endast en gång innan vi hade fått upp ankaret. 50 % av våra två Bergskilar blev kvar. För närvarande ligger vi i en besökshamn vid Barösund som är mera skyddad än den sista breidkäftagroodon i Amazonas.

Sunday, 14 June 2015

Tre män i en båt (och en redarinna)

" -under tiden sjönk Plimsollmärket glatt flinande under ytan. Skepparen suckade och lyfte ombord dagens fyrtiotredje väska medan skeppshunden stelt stirrade på sin djupt hatade räddningsväst. "Jag har garanterat fixat och knåpat med den här förbenade båten fler timmar än jag kommer att få ha seglen hissade i år igen" morrade skepparen på båten bredvid. Skepparen smackade deltagande med sin kluvna tunga, själv gillade han ju att fixa och knåpa med sin båt. Skeppshunden fortsatte att stirra ut sin räddningsväst.

Några timmar senare, 2 minuter efter att en enorm pråm hade lagt ut för sin mödosamma resa i 4,5 knop genom Tervsundet ut till friare vatten, lade även s/y Sööta Öödi^2 ut för sin ännu mödosammare resa i pråmens kölvatten. Autopiloten hade inte en chans mot strömvirvlarna efter pråmen så skepparen styrde för hand, vinglande som kapten Haddock i nån av de tidigare serieboksupplagorna, innan myndigheterna fick honom att sluta svära och dricka brännvin.
Skepparen lekte med tanken på en omkörning, men bestämde sej för att låta bli - finska bogserbåtsskeppare med vidhängande jättepråmar som blir omkörda av fritidsbåtar,  tenderar att gå i taket och har ett skrämmande starkt grepp om internationell bokstavering, och inte ens skepparen ville bli nominerad titeln som veckans Alpha Echo Lima Yankee Kilo Alpha Echo Alpha Echo Papa India Oscar Echo på kanal 16...

Fyllesimulator

Redarinnan sysselsatte sig med att fylla de redan överfulla stuvutrymmena med ytterligare ett par kubik utrustning och proviant, vari ingick allt från estnisk smuggelsprit till 2 st ukulelar i kinesisk polyakryl.
Skeppsgossen satt inne i stickkojen och försökte locka till sej  skeppshunden som nu, eftersom den blev vindögd av att försöka stirra på sin egen rygg med vidhängande, djupt hatad rädddningsväst, stirrade på en ensam socka."

Friday, 12 June 2015

TJ 0!

Äntligen visar vanhas dagaluku noll!
Semestern står och hoppar jämfota bakom pannbenet och gapar om att nu är det (hans? hens? dens? dess'?) tur det är att förfoga över min tid.
Om bara några timmar seglar vi iväg på sommarens äventyr, denna gång till de östrastaste delarna av vårt vackra land. Sjökort är inköpta, båten är provianterad, ny toalett är installerad (därom mera lite senare) och bl.a. 10 besättningslistor har skrivits ut inför passagerna genom ryska federationen. Borde jag köpa mutcigaretter också eller är det att gå till överdrift...?